Klaus Bernpaintner, som kallar sig både libertarian och regionalist, säger i senaste avsnittet av Radio Folkungen att han vill förbjuda lösdriveri, förargelseväckande beteende – och Pridefestivalen. Men hur frihetlig är man egentligen om man vill använda staten för att reglera människors livsstil och uttryck?
En libertarian utgår från icke-aggressionsprincipen: att individen får leva som den vill, så länge man inte kränker någon annans frihet. Att vilja förbjuda Pride eller ”förargelseväckande beteende” är raka motsatsen till detta. Det är moralisk paternalism – statlig fostran i anständighet – och har ingenting med frihet att göra.
Regionalism eller nationalism i ny förpackning?
Folkungen framställer sig som regionalister och hyllar Skånes danska historia och snapphanarna. Vid första anblicken låter det som musik i öronen för alla som längtar efter ett mer självstyrande och europeiskt Skåne.
Men tittar man närmare ser man att rörelsen snarare återupprepar den gamla storsvenska centralismen – i ny kostym.
De beskriver fri rörlighet över Öresund som ett ”redskap för centralisering och frihetsförlust”. Men att hålla människor borta kräver alltid mer statlig kontroll, fler poliser, fler gränser. Det är inte decentralisering – det är byråkratisk nationalism.
Att avskaffa fri rörlighet i Storkøbenhavn betyder i praktiken att Stockholm ska ha ännu större makt över Öresund.
Korporativism som frihet?
Folkungen hävdar dessutom att Sveriges välstånd byggdes genom korporativism – inte genom liberalisering, rättsstat och näringsfrihet.
Men korporativismen är i grunden en modell där staten organiserar samhälle, företag och föreningar i ett hierarkiskt samarbete. Det var folkhemsstatens och Mussolinis Italiens idé om harmoni genom kontroll – inte individuell frihet.
Som idé är den raka motsatsen till både klassisk liberalism och verklig regionalism.
Storsvenska ulvar i fårakläder
Folkungen talar varmt om frihet, men friheten gäller bara de som delar deras världsbild.
De talar om självstyre, men försvarar statens maktmedel.
De talar om regionalism, men tänker som centralister.
Det är ingen frihetsrörelse. Det är storsvensk moralnationalism i regionalistisk förpackning.
Om man menar allvar med regionalism och frihet måste man börja i andra änden: med lokalt självstyre, fri rörlighet och individens rätt att leva sitt liv utan statlig moralpolis – oavsett om det stör någons smak eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar