Gulland: Från nordeuropeisk frihandelsrepublik till svenskt bakvatten

 

Hur en fri bondeö, Visby som hansestad, och europeisk ekonomi formade Gotlands uppgång och fall

Gotland – eller Gulland, som ön kallas på det egna folkmålet – var långt in i senmedeltiden varken svenskt, danskt eller tyskt. Det var en självstyrande ö i Östersjöns mitt, med en egen lag (Gutalagen), egna ting och en fri bondeklass som bedrev handel över hela Östersjöområdet. Gotlänningarna – gutarna – ingick i avtal med omvärlden men underkastade sig inte.

Den svenska kungamakten erkändes som "hövitsman", men inte som suverän. Det gotländska inlandet var därmed en fri republik av självständiga jordägare som drev sin egen sjöfart och var ett nav i nordeuropeisk handel redan under 1000- och 1100-talen.

Visby, å andra sidan, utvecklades parallellt som en autonom stad under tyskt och hansanskt inflytande. Tyska köpmän etablerade sig i Visby och tog kontroll över handeln, men levde i spänning med inlandets gotländska bönder. Denna konflikt kulminerade i ett inbördeskrig år 1288, då stad och landsbygd stred mot varandra. Det har ofta sagts att Visby "vann" detta krig, men källor som Guteinfo nyanserar bilden: det handlade inte om en erövring utan om en intern konflikt i ett självständigt samhälle.

Med Valdemar Atterdags invasion 1361 förlorade Gotland för första gången sin självständighet. Slaget vid Visby krävde tusentals gutars liv, och kungamakten övertog Visby och ön. Därmed bröts det system av decentraliserad, handelsbaserad självständighet som gjort ön till ett nav för hela Östersjöregionens ekonomi.

Utifrån ett österrikiskt ekonomiskt perspektiv, som det utvecklats av ekonomer som Ludwig von Mises och Friedrich Hayek, kan Gotlands historia ses som ett skolexempel på vad som sker när ett fritt ekonomiskt system kvävs av politisk centralisering. Under friheten blomstrade Gotland: handel, innovation och sjöfart skedde spontant och lokalt. Efter 1361 blev ön alltmer ett redskap för utomstående staters intressen.

Då ön 1645 övergick till Sverige genom freden i Brömsebro var den redan reducerad till en strategisk åskådarplats i stormaktskampen över Östersjön. Svenskan infördes som administrativt språk, gutamålet marginaliserades, och ett centralstyrt skolväsen trängde undan den gotländska historien från folkets medvetande.

I dag framstår Gotland snarare som en perifer landsbygd än som den frihandelszon det en gång var. Men historien visar att ön under århundraden var ett östersjöns Hongkong: en plats där frihet, marknad och självstyre samverkade för att skapa ett blomstrande samhälle.

Det får oss att fråga: hur många sådana fria och välfungerande regioner har vi kvävt i nationernas namn?