Hovhistorikern och det glömda motståndet – Dick Harrison, Bohuslän och myten om svensk lydnad

 

Historieskrivning i statens tjänst

Dick Harrison, professor i historia i Lund, återkommer ofta i SVT, Sveriges Radio och tidningar som Dagens Nyheter. Han är mångsidig och beläst, men när det gäller de erövrade landskapen – Skånelandene, de norska landskapen och Gotland – intar han en överraskande lydig roll gentemot den svenska statens officiella linje.

"Det fanns inget egentligt folkligt motstånd i Bohuslän under Skånska kriget." — Dick Harrison, SR P1, Vetenskapsradion Historia

Detta säger han trots att arkivmaterial, samtida domstolsprotokoll och tidigare forskning visar motsatsen.

Fakta: Partisanrörelse i Fräkne härad

I sin klassiska bok "Bohusläns historia och beskrifning" (1842) skildrar Axel Emanuel Holmberg det motstånd som organiserades i det tidigare norska Baahus Len (Bohuslän) under det skånska kriget (1675–1679). I juni 1680 rannsakades flera personer i Fräkne härad för att ha deltagit i snapphanerörelsen.

"Vid Fräkne sockenting den 8 juni 1680 rannsakades ett antal personer som deltagit i Lätts snapphaneband. Det framkom... att fogden Sten Persson befallt Lätt att organisera motstånd mot svenskarna." — A.E. Holmberg, Bohusläns historia och beskrifning

Motståndet var koncentrerat till Fräkne och Lane härader, Hjärtum och Sörbygden, där folk – både bönder och fogdar – valde att stå på dansk-norsk sida mot den nya svenska ockupationsmakten.

Kronan, centralmakten och historiens språk

Harrison har i andra sammanhang sagt:

"Pengar är bara symboler – det spelar ingen roll vad valutan heter."

Men det spelar roll. Symboler som "Tre kronor" och namnbyten på mynt och måttsystem är en form av maktspråk. Under den Skandinaviska Myntunionen och fribankssystemet trycktes lokala sedlar i Skåne och på norska sidan med Christian IV:s porträtt. De undanträngdes inte av marknaden, utan av makten – när Stockholm rev upp den Skandinaviska Myntunionen och förbjöd de lokala fribankernas sedlar med sina egna symboler och regenter.

Det är samma ideologi som när svenska myndigheter efter 1710-talets krig förbjöd skånska ortnamn, danska lagsedvanor och östdanskt folkmål i skolor och kyrkor.

Rätten till sin historia

Vad som skett i Baahus Len/Bohuslän och Skånelandene är ett klassiskt exempel på kolonial historierevision. Genom att utmåla befolkningen som passiv och foglig raderas deras verkliga agens.

Det är dags att kräva:

• Att svensk historieskrivning erkänner Baahus Len/Bohusläns motstånd under 1600-talet

• Att regionala symboler, mynt och namn får existera parallellt med riksenhetliga

• Att akademiska experter erkänner sin roll som "court intellectuals" – hovintellektuella i maktens tjänst

Historia är inte neutral. Den är alltid skriven av segraren – tills vi berättar den själva.