Jag besökte Helsingborgs Museums utställning Om Helsingborg – från nu till då på Dunkers Kulturhus. Det som borde ha varit en respektfull och historiskt korrekt presentation av stadens förflutna visade sig istället vara ännu ett exempel på hur svenska institutioner fortsätter att försvenska Östdanmarks historia – även när källmaterialet är glasklart danskt.
Det mest flagranta exemplet är skelettet av den unge borgmästaren från 1400-talet. I källorna heter han Peder Karlsen eller Peder Karlsøn. Det är ett danskt namn, från en dansk stad, under dansk lag, i ett danskt rike.
I utställningstexten kallas han ändå “Peter Karlsson” – som om han vore en svensk 1800-talsbonde.
Samma sak händer med Inger Mogensdatter, som i utställningen förvandlas till “Ingeborg Mogensdotter”. Det är inte bara fel. Det är en omskrivning av identitet. En historisk person får sitt namn bytt för att passa den svenska statens självbild.
Detta är inte pedagogik – det är förvanskning
Museer brukar försvara sådana här ingrepp med ord som “pedagogik” eller “standardisering”. Men historien är inte till för att standardiseras. Den är till för att förstås. Och Helsingborg var danskt i över 700 år – betydligt längre än det varit svenskt. Att då presentera medeltida helsingborgare med moderna svenska namn är inte bara slarvigt. Det är respektlöst.
Det är som att ta en gravsten, sudda ut namnet och skriva dit ett nytt.
Varför är detta viktigt?
För att namn är identitet.
För att historien inte tillhör dagens svenska "national"-stat.
För att människor som levde och dog i Helsingborg förtjänar att presenteras som de faktiskt hette – inte som museet tycker att de borde ha hetat.
Och framför allt: för att Skånelands historia inte är en svensk historia som råkade börja 1658. Det är en östdansk historia som brutalt avbröts 1658.
Det minsta man kan kräva
• Använd de autentiska namnen.
• Förklara danskt namnskick om det behövs.
• Respektera individernas identitet.
Det är inte svårt. Det är bara ovant för institutioner som i generationer vant sig vid att allt inom dagens politiska gränser ska presenteras som “svenskt”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar