Stockholm förbjuder Skåne – nu även stenbider

 

Det börjar alltid likadant.

”Av omsorg.”

”Av hållbarhetsskäl.”

”Efter rekommendation från expertmyndigheter.”

Och varje gång slutar det med samma resultat: Skånelandene stryps, Öresund skärs av, och vår levande matkultur reduceras till museiföremål – om ens det.

Nu är det stenbider som ryker.

Jag står i fiskbutiken på Ålstræde/Ålgränden i Helsingborg och frågar när de får in stenbider (stenbit). Det är säsong. Det är nu man lagar stenbidersoppa, en klassisk skånsk vår­rätt med rötter i både kustfiske och vardagskök.

Svaret?

Nej.

Förbjudet.

Stockholm har talat.

Ålen förbjuden. Elden förbjuden. Fisken förbjuden.

Ålfisket är redan förbjudet.

Sankt Hans-eldarna misstänkliggörs och stoppas med ”eldningsförbud” lagom till midsommar.

Gränsen över Öresund återinförd – i praktiken en modern version av Karl XIs järnridå, denna gång med passkontroller, tullar och godtycke.

Och nu alltså stenbider.

Vill jag äta ål? Då får jag ta mig till Helsingør.

Vill jag ha stenbider? Samma sak.

Vill jag leva i min egen region enligt dess traditioner? Inte i den svenska centralstatens ögon.

Det är inte miljövård – det är maktutövning

Ingen förnekar behovet av hållbart fiske.

Men det är inte det här som sker.

Det som sker är att lokal kunskap, regional praktik och gränsöverskridande kultur ersätts av centralbyråkrati. Samma mall överallt. Samma förbud. Samma likgiltighet inför att Öresund är ett sammanhängande kultur- och näringsområde – inte ett administrativt problem.

När Stockholm förbjuder stenbider och ål i Skåne, men fisken fortfarande går att köpa på andra sidan sundet, då har man avslöjat sig:

det handlar inte om fisken – det handlar om kontroll.

Från levande kultur till symbolpolitik

Skånsk matkultur var aldrig ”fine dining”.

Den var vardag, säsong, tillgång och gemenskap.

Ål, sill, stenbider, eld, öl, vår och höst.

Allt detta var levt liv – inte ”evenemang”.

När staten kliver in och förbjuder allt som inte ryms i en PowerPoint från Naturvårdsverket, då återstår bara:

• IKEA-sill

• Plastförpackad ”tradition”

• Och ett folk som uppmanas att minnas istället för att leva

Secession är inte extremism – det är självförsvar

När en region:

• inte får förvalta sina resurser

• inte får utöva sin kultur

• inte ens får fiska eller elda enligt urgamla sedvänjor

…då är frågan inte om secession är legitim.

Utan varför den dröjt så länge.

Öresundsregionen fungerade före Stockholm.

Den fungerar trots Stockholm.

Och den skulle fungera bättre utan Stockholm.

Stenbidersoppan är inte bara en soppa.

Den är ett testamente över allt som centralmakten inte förstår – och därför förstör.