Helsingborgs rådhus är en av stadens mest igenkännliga byggnader, men det är också en av de mest förbisedda när det gäller symbolik. För här handlar det inte bara om tegel, spiror och historiserande arkitektur. Det handlar om fönster — och inte vilka som helst.
Det som brukar beskrivas som ”prydda glasmålningar” är i själva verket en renodlad politisk installation i rådhusets hjärta. När solen lyser in genom de stora salarnas fönster kastar den sitt ljus genom flygande svenska fanor, segervissa karoliner och svensknationalistiska triumfmotiv. Resultatet? Hela rummet badar i ett storsvenskt skimmer, bokstavligen filtrerat av stormaktsstatens bildspråk.
Här är det inte bara väggarna som talar.
Här är det ljuset självt som predikar erövringens legitimitet.
En sal byggd för att bekräfta ett rike — inte en stad
Fönstermålningarna skapades inte för att berätta Helsingborgs egen historia. Du hittar inga spår av:
- Østdanmarks århundraden
- klostret och Himmerigsstræde
- stadens roll i det danska riket
- skånskt motstånd
- vardagslivet före 1658
Det som framhävs är i stället en militärisk triumfberättelse, där allt kretsar kring Sveriges expansion och legitimeringen av stormaktens makt över Skånelandene.
Det är en berättelse där Helsingborg inte är Helsingborg.
Det är en kuliss i den svenska statens självmytologisering.
Författaren Jonny Ambrius beskrev en gång fönstermålningarna som ”värdiga en svensk klubbstuga för en svensk fosterlandsförening från 1930-talet”. Det är en träffande formulering. Det är just den känslan man får: som om ett helt rådhus blivit ett tempel för en svunnen men aldrig riktigt avsagd nationalism.
Ett propagandafilter i glas
Skillnaden mellan ett bronsmonument på ett torg och dessa fönster är fundamental.
Ett monument kan man gå förbi.
Ett monument kan man välja att titta bort från.
Men ett fönster?
Ett fönster bestämmer ljuset i rummet.
Varje gång solen går upp över Sundet färgas rådhussalen av karolinska gester och blågula fanor. Det är som om staten velat säga: här inne råder vårt ljus, vår tolkning, vår historia.
Det är totalitär estetik i civil förpackning. Inte våldsam, inte högljudd — men ständigt närvarande.
När hela stadsrummet formar en berättelse
Fönstermålningarna är inte ett isolerat fenomen. De är den sista pusselbiten i en större statlig iscensättning som sträcker sig från:
- Stenbocksstatyn på Stortorget
- Kärnan, omtolkad till ett svenskt symboltorn
- gatunamnsbytena, där danska namn som Nordre Store Gade, Himmerigsstræde och Fuglesangen ersattes av försvenskningar
- minnesstenar och monument, resta i tidens svensknationalistiska anda
Rådhusets fönster är kulmen: byggnadens funktion är offentlig, men dess bildspråk är ett maktspråk.
Ett rådhus bör vara stadens — inte statens
En kommunal byggnad ska representera de människor som bor här.
Fönstren i Helsingborgs rådhus representerar i stället en ideologi från en annan epok.
De borde inte rivas, men de borde flyttas.
Inte gömmas, men kontextualiseras.
Inte hedras som historia, utan avslöjas som propaganda.
För först då kan rådhuset bli vad det borde vara:
en plats där Helsingborgs historia — inte Sveriges erövring — får ljus att falla in ofärgat.
Se också:
- Del 3: Kärnan som statsnationalistisk rekonstruktion
- Del 4: 300-årsfirandet 2010 – när Helsingborg högtidlighöll en historisk katastrof
- Del 5: Från Stenbock till Kärnan: så byggde staten sin berättelse i Helsingborgs stadsrum
- Del 7: Från erövring till berättelse: syntesen om hur staten formade Helsingborgs historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar