När Helsingborgs Museum digitaliserade filmen från 1910 års Stenbocksfest – det officiella firandet av slaget där Magnus Stenbock definitivt krossade de sista skånsk-danska förhoppningarna om återförening – blev det åter tydligt hur storsvensk statsideologi en gång formade både stadsbilden och historien i Skånelandene.
Att statyn restes 1901 var ingen slump. Den tillhör en längre period där den svenska centralmakten använde monument som politiska verktyg: inte för att hylla lokal identitet, utan för att befästa statens egen berättelse.
Etatismens monumentvåg – från lera till brons
Den storsvenska monumentpolitiken började långt innan 1900-talets början. Redan 1860 försökte man resa en Stenbockstaty i lera på slagfältet vid Ringstrup/Ringstorp. Projektet blev ett fiasko när statyn sprack under transporten, och ersattes av en enkel minnessten. Ambitionen fanns dock kvar: Skånelandene skulle pedagogiskt ramas in som en svensk provins genom minnesmärken, inte genom lokal historia.
Vågen av etatistiska monument avslutades långt senare, med den kanske mest provokativa markeringen: Landscrone/Landskronas Karl XI-monument 1932, strategiskt placerat på den del av Christian III:s citadell som pekar rakt mot København. Konst? Knappast. Territorialpolitik? Utan tvekan.
Placeringen – maktens koreografi i sten
När Stenbockstatyn restes 1901 placerades den mitt på den stora paradaxeln där Drottninggatan möter Järnvägsgatan. Det var ingen estetisk slump. Helsingborg var då en av svenska statens viktigaste militärstäder, med kavalleriregemente och arméfördelningsstab. För att kunna iscensätta parader, ceremonier och statsnationalistiska manifestationer behövde man ett monument som både dominerade och disciplinerat definierade stadsrummet.
Stenbock placerades därför som ett ideologiskt nav: en storsvensk påle nedslagen i hjärtat av en stad vars befolkning under krigen fortfarande stod kulturellt och emotionellt närmare Danmark än Stockholm.
När biltrafiken tog över under 1900-talet blev statyns placering ett praktiskt problem. Men i stället för att flytta den till en plats där den inte längre definierade stadsbilden, valde man att flytta den endast några meter. Syftet var uppenbart: Stenbock skulle fortsätta dominera Stortorget, fortsätta vara utgångspunkt för maktens berättelse, fortsätta vara centralgestalt i ett stadsrum där staten skrivit in sitt anspråk i brons och granit.
1710: Skuldra vid skuldra – men inte på slagfältet
När slaget vid Helsingborg 1710 utkämpades på höjderna vid Ringstrup/Ringstorp stod helsingborgarna inte i formation på fälten. De stod inne i staden, skuldra vid skuldra med de danska soldaterna, redo att försvara sitt hem om svenskarna bröt igenom.
Deras lojalitet var klar: kulturellt, språkligt och politiskt var staden fortfarande en del av det danska riket i hjärtat, även om Stockholm på papperet hade erövrat provinsen.
Monumentet som berättelsemaskin
Stenbocksstatyn berättar därför inte om Helsingborg. Den berättar om hur staten ville att Helsingborg skulle minnas sig själv.
Bronsfiguren är inte neutral konst. Den är en didaktisk markör: ett budskap till en ny generation skåningar om vilken historia de skulle förhålla sig till och vilka segrare de förväntades hylla.
Ett monument över en politisk lögn
I dag ser man ett monument som hyllar en seger, men själva bronsgestalten blir också en påminnelse om nederlag – inte Stenbocks, utan Skånelandenes. Ett nederlag där lokal historia, lokal identitet och lokal kontinuitet skulle tystas och övermålas.
Statyn står kvar, inte för att den längre betyder något för stadens invånare, utan för att bronsen i sig blivit ett slags sediment: en avsättning av maktens version av historien, bevarad genom sin egen tyngd.
Se också:
- Del 4: 300-årsfirandet 2010 – när Helsingborg högtidlighöll en historisk katastrof
- DEL 5 — Från Stenbock till Kärnan: så byggde staten sin berättelse i Helsingborgs stadsrum
- DEL 6 — Rådhusets fönstermålningar: när staten färgade Helsingborgs ljus i blågult
- Del 7: Från erövring till berättelse: syntesen om hur staten formade Helsingborgs historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar